Morgonsolens strålar värmer mitt ansikte, fåglarna kvittrar i träden jäms vägen som jag går på.
Känner mig glad tröttheten till trots. En trötthet som har hängt i sig ett tag. Känner igen den där tröttheten och värken i kroppen och knoppen lite för väl för att jag ska tycka om den.
Men nu ler solen mot mig och jag mot den, möter en doft av syren. Blundar och andas in.
Plötsligt ringer telefonen, ser att det är ett skyddat nummer. Jag svarar.
”Pia…” och väntar på att få höra vem det är som är på andra sidan.
”Hej Pia… det är Leif från St:Erik Ögonsjukhus”
”Hej Leif…” Säger” jag och tänker att jag har sån tur som har fått tag på en så himlans bra, trevlig läkare.
”Hur mår du Pia?!?!...”
Jag stirrar på telefonen, fåglarna tystnar det här är inte bra tänker jag…
”Jo ja va ska jag säga…jag mår väl ok eller?...eller njä jag har ju haft ont och så som jag sa till dig” svarar jag honom och känner hur olustkänslan bara blir starkare och starkare.
”Dina värden ser inte bra ut, du har…” fortsätter han och avslutar med att han kommer att skicka mig till en annan avdelning för utredning av mig…
Tillslut lägger vi på, jag fortsätter min promenad hem solen skiner och fåglarna har tystnat.
7 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar