Att så lite kan göra så mycket.

Hon är för söt min granne.

En riktigt go gumma, en parant dam.

När man möter henne i porten lyser hon alltid upp med ett leende som smittar av sig.

Häromdagen sprang jag på henne, hon lös upp så som hon brukar göra. Plötsligt stannar hon till och ger mig kopplet till sin lilla strävhåriga tax.

”vänta”, säger hon och går in i sin lägenhet.

Ut kommer hon med en välkyld vitvinflaska.

”tack”, sa hon.

Jag tittar på henne och mumlar…

”för vad”? Undrar jag

”För att du lånade ut din parkeringsplats”. Svarar hon

Jag skulle på en kräftskiva för någon vecka sedan, och innan jag gick stod jag på balkongen och tittade ut. Såg att hon hade lånat ut sin parkeringsplats till sina besökare och att hon själv hade ställt sin bil utmed trottoaren. Där hon stod vet jag att vissa parkeringsvakter inte är så glada i att man ställer sin bil där, och hon är inte en så förmögen pensionär.

Så jag ringde på hennes dörr och sa att jag inte kommer att vara hemma det närmaste dygnet så det var bara för henne att ställa sig på min plats.

Nu har jag en flaska vin i mitt kylskåp. Funderar på om jag ska ta flaskan under armen och ringa på hennes dörr och fråga om hon vill dela den med mig.