Oskrivet blad

Vi har nu känt varandra i ett år. Vi har träffats minst en gång i veckan och jobbat med grupparbeten.
Vi är tre stycken smarta, verbala, emotionella, kvinnor i vår bästa ålder.
Det har varit underbara möten där inte bara uppgiften har diskuterats. Vi har även schemalagt 60 minuter skvaller. Skvaller där vi berättar vad som har hänt i våra liv under veckan och vilka tankar vi har haft kring händelserna eller möten man har haft.

”Titta vad jag har köpt till min dotter ”, säger K.
Och plockar upp ett par vita pumps. Vi skrattar till.
”Inte trodde jag att jag skulle köpa vita pumps igen”, fortsätter K.

Hennes dotter ska gå på skolbal, hon går i nian. Vi alla minns tillbaka hur det var när vi gick i nian.

K berättar om hur köpet och valet av klänning till balen gjordes.
”Synd att du inte berättade det tidigare”, säger jag.
De båda tittar på mig och jag känner att jag måste fortsätta och förklara mig.
”Jo jag har lite klänningar hemma då jag har gått på både kadettbal och varit på frackfestligheter.”
”JAHAA?” , säger de båda i kör samtidigt som de spärrar upp ögonen.
Genom en blinkning är denna förvåning och ämne som bortglömt och vi avhandlar nya ämnen. Vi konstaterar att dagarna bara rusar fram och att det är fredag nästa dag.

Jag nämner att jag ska jobba i butiken redan på fredagen
”Butiken?” säger E
”Ja?” svarar jag visste du inte det?
E skakar på huvudet, ”Näe det visste jag inte”.
”Jooo, men det måste du ha vetat” säger K.
”Men jag trodde att du jobbade med gamlingar”, fortsätter E.
K skrattar till och jag säger att det stämmer det också.
”VA?” utropar K
”Ja men visste du inte det ” flinar E.
De båda börjar en vild diskussion om vad det är jag jobbar med.
”HALLÅ!” ropar jag och båda tystnar.
”Ni båda har rätt, jag jobbar både med gamlingar och i färgaffär”

Båda tystnar och sen får jag berätta hur det kommer sig att jag har så två helt olika jobb.

Vi fortsätter och prata om allt och ingenting och kommer in på ämnet navelludd.
”Näee, jag har nog aldrig haft navelludd” säger E
”Näe inte jag heller” Säger jag.
”Jag har bara en sån här”, fortsätter jag och drar upp tröjan och visar min pärla jag har i naveln.
E får stora ögon, stirrar på min navel och det ser ut som håller på att tappa hela hakan.
”Har du en sån?!?” Säger hon tillslut när hon får luft igen.
”Det kunde jag inte gissa om dig” fortsätter hon…
”Du är som ett oskrivet blad fast vi nu har känt varandra i ett år”…