Vad menar han? del 2

Vi har fått ett kapitel var att läsa ur kursboken, vi ska sen undervisa de övriga i gruppen om just det man har läst.

Av någon anledning lyckades jag få det kapitlet i boken som var dubbelt så stort jämfört med de övriga kapitlen i boken.

Jag läser och är mkt noga med att få med varje underrubrik i den PowerPoint presentation som jag senare skall göra.

Ser till att kunna det jag ska prata om när jag ser varje rubrik som jag tänker ta med.

Två dagar innan går jag in på kurswebben och ser att förutsättningarna har förändrats.

Nu skall vi tydlige vara med om en fiktiv arbetsintervju. Och jag ska vara bäst på mitt område och sälja in mig så jag får jobbet. Lägger om all min text, PowerPoint presentationen slänger jag. Dagen kommer och vi ses i vårt lilla rum.

”Jahapp” säger läraren. ”Då ska vi se…” fortsätter han och berättar och förtydligar om hur han hade tänkt att vi skulle presentera våra avsnitt för varandra.

Han tittar på mig

”Pia… det var du som hade det första kapitlet va? Det är du som börjar då.”

Sen tittar han ner i sina papper innan han tittar upp på mig igen och jag svarar.

”Nä det är inte jag utan det är Martina som har den delen.”

Martina nickar och börjar. Han tycker att vi ska lägga oss i diskussionen och ge kommentarer, och jag hänger på. Nämner att mkt av det jag säger tillhör mitt avsnitt,

”Super bra, just så vill jag ha det ” säger han.

Vi alla diskuterar och kommentarerna haglar, läraren tycker om Martinas, Jannikes och Paulinas kommentarer men förstod aldrig mina.

”Bra! - Martina”

”Bra kommentar!” - Jannike

”Bra!” - Paulina

”Hur menar du Pia?”

Sen är det min tur att redovisa min del. Som du har märkt blev det inte någon fiktiv intervju utan en enkel redovisning ”utan material”.